Så var det dags för årets första möte i Jobb- och utvecklingsgarantigruppen, Jugargruppen alltså. Det var inte speciellt välbesökt. Hälften av dom som borde ha varit på mötet kom inte. Men ska man få ut cashen så är det bäst att visa sig på mötena. Det är verkligen en Mötley Crew som utgör vår grupp. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva dom andra. Men om dom var glassar skulle jag säga att dom hade en distinkt smak av arbetsskygghet. Förutom en kille, en invandrare som helt enkelt inte får något arbete. Han heter Hussein och med ett sånt jobb är det ju inte lätt att få ett städjobb ens. Han har utbildat sig till kranskötare men det är ingen som vill anställa honom.
Sedan finns det en överviktig tjej som antagligen inte vill jobba. Hon sitter mycket med sin mobiltelefon och hackar SMS-meddelanden till sina tonårssöner. En annan snubbe som är ganska kul är en gammal Oscaria-anställd som vägrar jobba med något annat än skor. Honom får dom väl skeppa iväg till Kina om han fortsätter att insistera. Hahahaha. Det görs väl knappt några skor i Sverige längre. Vår AF-handläggare är ett riktigt as, jag kan inte säga annat. Varför det är så kan jag inte förklara precis nu, men jag ska ge er den utförliga historien senare.
Vårt möte gick ut på att gå igenom den egeninventering vi förmodas ha genomfört under julhelgen. Men eftersom det var ganska personliga frågor typ, ”ange dina 5 starkaste respektive svagaste sidor” så var det en tyst och surmulen stämning i gruppen. Det var ingen som ville prata och vår handledare insåg att det inte gick att dra igång några animerade samtal. Så det var ganska trist feeling på mötet. Ja, jag hade förstås inte skrivit något avslöjande om mig själv i alla fall. Jag fantiserade ihop lite skit om en tänkt snubbe så om jag får följdfrågor om mina egenskaper måste jag kommma ihåg att läsa igenom vad jag själv har skrivit ihop.
Efter ett par lama försök gick vi över till att titta på nästa veckas arbetsuppgift. Vi ska skriva ett nytt CV så det blir ju ganska lätt. Jag kopierar mitt gamla och snabbstuvar om det så att det inte tar mer än 15 minuter att göra min 40 timmars hemläxa. Hähähä. Vi fick gå hem tidigt. Inte ens vår puckade AF-handledare kunde komma på något sätt att göra livet surt för oss den sista timmen så vi fick gå hem tidigt.
Etiketter af, ams, arbete, arbetsförmedling, arbetslös, arbetsmarknad, arbetsmarknadsstyrelsen, blogg, idiotisk handledare, jobb, jobb- och utvecklingsgarantin, sverige, utvecklingsgarantin
